60-tals retroklocka

Kundo Electronic (Kieninger & Obergfell) Tyskland, tillverkad maj 1968

Den här klockan borde inte få platsa på Svenskt Retro men av 2 anledningar tar jag med den ändå.
För det första så så tycker jag den är jättehäftig och för det andra så börjar jag få slut på saker att visa. Mitt retrointresse vaknade i år så jag har inte hunnit samla på mej så mycket än, det jag har på mina hyllor har jag redan visat.
Allt nog, denna klocka minns jag från min farfar och hans fru (inte min riktiga farmor). Jag tittade beundrande på klockan när jag var liten och nu finns den hos mej.
Det är en pendelklocka som drivs av ett batteripack som ska sitta på undersidan men jag har varit tvungen att göra vissa modifieringar av drivningen för att få den att fungera. Orginalbatterier som passar går nog inte att få tag i så jag driver den med vanliga 1,5 volt batterier istället men då går fanskapet för fort så jag har fått strömbegränsa med ett motstånd så nu fungerar den perfekt och pendlar så vackert. I den runda "knosan" under siffran 6 sitter en spole och i själva pendeln sitter en magnet som påverkas av spolens impulser. Det hela är ganska genialiskt och mycket estetiskt tilltalande.
Över klockan finns en kupol av riktigt glas till skillnad av krims-krams-årsur som mest är gjorda av plast.

Karneval del 2

Fat i serien Karneval av Stig Lindberg.

Det här fatet är är av den större modellen 205x205 mm.

Jag vet inte om Lindberg närde en önskan att få gå omkring med en fisk på huvudet men hans figurer gör det i alla fall. En jättefisk dominerar förgrunden och högst upp på den vänstra "byggnaden" ser man ännu en fisk, likt en kyrktupp.

Den typiska solen, som Lindberg ritat på många saker, lyser med fladdrande armliknande strålar och under den..längst ner i högra hörnet hittar vi ännu fler.... fiskar, nämligen 4 st som ligger i en korg.

Det är möjligt att det finns fler om man granskar noga och man skulle gärna vilja veta hur Stig tänkte.. om han hade någon tanke eller om det bara är roligt galet.

Den som målade detta fajansfat var Giovanni Pungo.

Stilleben av Kåge ??

Denna tavla ropade jag in för en 50-lapp på en auktion tidigt i höstas och den förbryllar mej en smula.
Den är nämligen signerad "Kåge 1957" och då undrar jag naturligtvis om det är DEN Kåge som vi känner som formgivare på Gustavsberg.
Jag är tveksam men årtalet kan ju stämma för han gick bort 1960.
Jag vet att han har målat lite tavlor, bl. a så finns en i denna länk.
Han började ju som affischmålare och kan ju ha fuskat till en tavla då och då. Jag har sett en nästa exakt lika dan tavla på Tradera där det påstods att det var Wilhelm Kåge men det behöver ju inte vara sant för det.
Det skulle ju vara roligt om den vore målad av honom men det kan ju vara av vilken rackans Kåge som helst.

Svenskt porslinsmuseum

I lilla Godegård, som ligger i Östergötland ca 30 km norr om Motala, finns Svenskt porslinsmuseum med en imponerande samling porslin. Porslinsmuseet inrymmer en av landets största samlingar av svenskt bruksporslin. Här är de svenska porslinstillverkarna representerade t ex Rörstrand, Gustavsberg, Göteborg, Gefle, Karlskrona och Lidköping.
Det visas 250 år av svensk porslinstillverkning - från 1750-talet till slutet av 1990-talet. Tonvikten ligger på bruksporslin.

Museet ligger i en herrgårdsmiljö, Godegårds säteri som har anor från medeltiden. Det finns både Bruksmuseum, Vagnsmuseum och Porslinsmuseum. Porslinet hittar vi 2 av gårdens ekonomibyggnader och det är uppbyggt som en tidslinje där man vandrar från 1700-tal och framåt i tiden.
Jag har varit här 2 gånger i år och faktum är att mitt porslinsintresse väcktes här.

Här ligger Godegård.

Här har jag klippt ihop en bild över olika tallriksserier av Wilhelm Kåge.

En mycket häftig tekanna från Rörstrand, formgiven av Rolf Sinnemark.

Ytterligare en variant av Rolf Sinnemark.

Blå Eld och även den lite ovanligare röda varianten. Rörstrand, Herta Bengtsson.
Jag tycker Blå Eld är så häftig, dyrt som kvicksilver men attan så snyggt.

Jag tror inte att denna kopp behöver presenteras närmare men det är väl lika dant med alla bilder härifrån i och för sig. Man känner igen väldigt mycket men det finns mer ovanliga pjäser också.

Det snyggaste i Pynta-serien är just koppen. Övriga servisdelar är helt galna i mitt tycke. Om Lindberg hållt sig till enbart rosorna hade den varit lika klassisk som Prunus och Berså.
Nu är visserligen Pynta eftertraktad och jättedyr.

Andra Pyntadelar.

En annan galen skapelse av Lindberg...Löja

Pall tillverkades endast mellan 1962-1963 men den är rätt tuff.
De parallella bladen går igen och återfinns på mycket som Stig Lingberg disignade.

Lika ovanlig som Pall, men snyggare, är Löv som tillverkades mellan 1957-1958.
Naturligtvis är Lindberg skyldig även i detta fall.

Marianne Westmans Mon Amie.

Om man vill resa tillbaka i tiden och se tidstypiska miljöer så finns det möjlighet till det också.
Vad ska vi gissa årtiondet här? Kanske 30 eller 40-tal. Det råder sommar i alla fall och en liten ekorre har tagit sin chans att smaska en god kaka.

Även andra tidsfönster finns såsom 50-tal, 60-tal och som här, 70-tal med Stålhanes Tunaserie.
Tidstypiska miljöer med den tidens inredning, porslin, radioapparater och annat. Det är uppdukat för att drömma sig tillbaka i tiden.
Har ni vägarna förbi Godegård så missa inte porslinsmuseet, det är väl värt ett besök. Det ser inte så mycket ut för världen när man står utanför och ser att det ligger i ett par ladugårdar men man ändrar uppfattning när man kommit in.

Sockerpullan

"Sockerpullan" Anita Nylund, Jie

Sockerpullan och hennes kille Salte Peter ingår väl inte direkt i serien "Vår lilla stad" men det är samma design och visst hör dom ihop. Det finns ju en liten familj Pepparsson också och Kryddgränd.

 Jag hade inte tänkt att samla på "Vår lilla stad" men råkade snubbla över Maja på en loppis till ett pris som gjorde att jag bara inte kunde låta bli att köpa den, och det är ju lite trist att bara ha en pjäs så det har blivit några till, men det finns ett gäng kvar än att leta efter.

Anita Nylund

En Coq-kanna

En liten eftersläntare till min Coq-samling är denna kanna. Jag tycker den verkar lite liten men jag vet inte vilka varianter som finns. Information om detta mottages tacksamt.
De lite större delarna av Coq är ofta lite mer flammiga i glasyren om man jämför med tallrikar och det kan skilja en hel del i mörkheten. De lite mer ljusa gillar jag mer än de mörka dito.

Min övriga samling.

Kul med hotell

Jag bor för tillfället på hotell i Kalmar och det är väl kanske inte så roligt med hotell egentligen men det finns ju små ljusglimtar.
Som t.ex när jag skulle försöka duscha i den mest omöjliga duschstråle..

Jag var tvungen att ta kort på strålen och visa personalen på hotellet och de gapskrattade då de fick se bilden. Nu är det ju i och för sig ett välfärdsproblem men det var lite trixigt att duscha i en sån här stråle.
Handtaget är nu utbytt så nu går det galant.

Nästa exempel är den svengelska instruktionen vid "våffelstationen" i matsalen.
Finns det inget engelskt ord för våffelsmet???

Senapsburkar

Senapsburk tillverkad för Apoteket. Formgivare Stig Lindberg, Gustavsberg.

Ja det här är inte direkt några dyrgripar och jag hade inte tänkt att köpa någon alls faktiskt men vid ett av sommarens loppisbesök så köpte jag trots allt en..den bruna. Den vita köpte jag till min kära syster.
De har burkarna formgav Stig Lindberg till Apotekets senap och vad jag hört så var det olika färger för varje år. Det finns inte så mycket information att hitta om dessa så jag vet inte under vilka år de fanns till försäljning.
Höganäs har också gjort liknande burkar till Apoteket men med lite annorlunda design.
Vad använder jag min burk till då??
Jag har salt i den. Perfekt att ställa fram på bordet med det krävs att man tar en nypa med fingrarna..